jag börjar känna flytt igen efter en svacka, flera veckor lång. jag börjar känna att det är dags att plocka fram den gamla jag ett tag, dags att le och skratta, dags att se saker från den ljusa sidan och nu lovar jag mig själv att verkligen försöka. inga sura miner och inga hopplösa suckar. inget mer tänkande och ältande utan nu ser vi framåt och vi gör det med glädje.