ibland vill jag inget annat än försvinna. regniga höstkvällar, högljudda sommarnätter och ljusa vårtimmar. mitt i allt det glada och lyckliga så känner jag ändå känslan, en längtan som längtar bort. bort från denna staden, den platsen. och vad har jag som håller mig kvar? ingenting. men ändå sitter jag här, kvar på samma plats som jag startade på. inget har förändrats förutom jag. det är jag som växt ifrån allt det här. men jag vågar inte slå mig loss. jag hade kunnat skylla på min ålder, men jag är inte sån. har aldrig varit, men kanske blir. men jag behöver det, nu. jag vill här ifrån, till ett ställe, en plats som är ny.